sandlab

I min klass på högstadiet gick där en kille som jag här kallar "Urban". Han var ursprungligen från Ukraina. Urban pratade ganska bra svenska fast han bara bott i Sverige en kort tid. I början hade jag och många andra svårt att förstå när han skämtade och när han var allvarlig. Detta skulle visa sig berodde på språket. Jag var ganska irriterad på Urban i början för han uttryckte en taskig syn på hur vi tjejer skulle vara. Han sa att en tjej skall vara blond och smal och hålla sig till att vara vacker. Eftersom många av oss i klassen var tjejer och blonda och hemskt gärna ville mycket mer än att bara gå omkring och vara "vackra" blev det ofta arga meningsutbyte med Urban. Ofta hamnade han själv mot en hel flock som argumenterade mot honom.

När vi gått tillsammans ett tag började en del av oss komma underfund med att han faktiskt skojade och drev med oss. Kanske ett knepigt sätt att skapa relationer. Några tjejer i min klass hade dock svårt att komma över hans provokativa skämt och fortsatte vara sura på honom. De uttryckte ganska ofta nedsättande kommentarer till honom.

Vår klassföreståndare hade vi i fysik, kemi, biologi och matte. Alltså hade vi honom i många lektioner varje dag. Urban var en smart kille och ville gärna dela med sig av sina kunskaper. Ofta pratade han mycket och länge under lektionerna. Han ifrågasatte också ofta de fakta som presenterades och då och då fick Uran rätt. Efter ett tag märktes det att detta retade vår klassföreståndare. Han föll också in i en ton mot Urban som var ganska hård.

Precis innan jullovet i sjuan gick Urban till vår klassföreståndare och sa att han kände sig mobbad i klassen av vissa tjejer. Han blev då hänvisad att gå till klassen kamratstödjare. Urban berättade då att hon som var kamratstödjare också var en av dem som hackade på honom i klassen. Klassföreståndaren stod på sig och sa "att så här gör man på denna skolan när mobbing händer".

Alltså hände ingenting. Ny termin började och tjejerna fortsatte hacka på Urban. Nu ingrep klassföreståndaren. Han kallade in tjejerna för samtal. Vad han sa till dem vet vi inte men vi vet tjejernas syn på samtalet.

Tjejerna kom glada och nöjda ut från samtalet och informerade omgivningen att de hade blivit tillsagda att bara mobba Urban lite för han kunde minsann vara irriterande.

Som väl var dog hackandet på Urban ut. Utan varken vuxnas eller kamratstödjarnas hjälp. Man kan dock undra hur Urban känner det efter detta. Han fick ju faktiskt klara detta själv och härda ut.

På denna högstadieskola väljer man varje år i varje klass en kamratstödjare som metod för att arbeta mot mobbning i skolan. Som tack för att de ställer upp som kamratstödjare och går på möten får de varje år åka på en utflykt. Vår kamratstödjare var en av de som gav sig på urban som tack för detta fick hon åka på utflykt. Vuxna som tänkte ut denna plan mot mobbing måste vara helt ovetande om hur tonåringar fungerar och vad grupptryck kan leda till. I detta fall hade kamratstödjaren helt motsatt effekt. Den mobbade eleven hade ingen att vända sig till.

Denna historia har dock ett lyckligt slut. I slutet av nian deltar alla avgångsklasser i ett spex. Urban fick en av de ledande rollern. Han var väldigt bra i sin roll, den roligaste på scenen. Han fick massor av beröm av såväl elever som lärare. Jag hoppas det blev en liten upprättelse för honom.

Sandra Larsson

Sp08B Humanus gymnasium.

080922

Alla vi människor ställer oss nog bakom att det är fel att en grupp trakasserar andra. Vi får lära oss tidigt i skolan och av vuxna att man skall vara snäll och just mot varandra. Man skall hjälpa och ställa upp för andra.

Fast vi vet detta förkommer mobbing. Jag tror att de flesta fall av mobbing sker under perioden då man går i högstadiet. Många tonåringar går igenom en sorts förändring. Många känner sig osäkra på vem man är och att man börjar blir stor. Man vill gärna sticka ut men också vara en i mängden. För att känna sig rätt själv kanske man utser andra som sämre och därmed dyker mobbingen upp. Behov av att hävda sig. Det kanske kan vara ett sätt att hitta sin grupp och i denna gemenskap utser man en fiende som man förenas kring. Personer som inte håller sig till mallen hur man skall vara kan kännas hotfulla och därför kanske man ger sig på den eller dom.

Detta vet vi alla och framförallt lärarna i skolan. Trots denna kunskap väljer många högstadie- skolor att fixa detta problem genom att skapa kamratstödjare, mobus eller vad man nu vill kalla det som en metod för att få bort problemet.

Val till kamratstödjare väljs demokratiskt i varje klass. De elever som allt som oftast väljs har en god status i klassen. De väljs ganska sällan för att de är extremt snälla och bra på att ställa upp för andra. De är också tonåringar, kanske ingen erfarenhet hur man hanterar mobbing och kanske inte förstår vad de skall ta ansvar för. I värsta fall blir de i slutet belönade på olika sätt för de varit valda utan att egentligen tagit något ansvar.

Jag tycker att lärare och rektorer i skolan får börja ta sitt ansvar. De kan inte förvänta sig att vi tonåringar skall reda ut konflikter och mobbing. När de väl är vuxna i skolan som skall gå in i ett mobbingfall har det ofta gått väldigt långt och den mobbade har redan blivit isolerad.

Sandra Larsson

Sp08B, Humanus gymnasium

080924